Nytt bloggprojekt på G = mer sporadiskt bloggande framöver

Joakim Holmertz — Sun, 15 Jan 2012 15:05:27 +0000

Det har varit dåligt med skrivandet här på bloggen ett tag och det beror dels på att jag har haft mycket att göra, men också på att jag nyligen startat upp bloggen Frihetligt tillsammans med Bawar Ismail, Ida Mörk och Tove Henriksson. Vi finns också på Twitter och på Facebook för den som vill följa oss där. Det nya projektet kommer sannolikt innebära att skrivandet här på min personliga blogg blir mer sporadiskt eller möjligen tar lite annan form, vi får se, men jag har i alla fall tänkt fortsätta skriva på den här bloggen också.

Lögner – inget framgångsrecept i politiken

Joakim Holmertz — Sun, 27 Nov 2011 18:50:34 +0000

I sin söndagskrönika listar Peter Wolodarski denna vecka 13 av Håkan Juholts många lögner och osanningar sedan han tillträdde som S-ledare tidigare i år, och slår fast att ärlighet varar längst, också i politiken. Att ärlighet varar längst i politiken är förmodligen något av en överdrift, för sanningen är emellanåt lika elastisk som en gummisnodd inom politiken. Det är dock alldeles riktigt att lögner inte är något framgångsrecept inom politiken, det är Håkan Juholt ett levande bevis på. Att politiker aldrig talar sanning, bara ljuger och inte är att lita på är en vanlig uppfattning bland svenska (och säkerligen även andra) väljare, men den är inte helt riktig, åtminstone inte vad gäller riskpolitiken. Faktum är att samtliga regeringar, såväl borgerliga som socialdemokratiska, som har suttit efter 90-talskrisen har varit duktiga på att hålla vad de lovat inför valen. Med anledning av det parlamentariska läget sedan valet för ett år sedan så kommer den sittande alliansregeringen förmodligen inte att vara lika duktig som den var förra mandatperioden eller som den socialdemokratiska regeringen under mandatperioden dessförinnan, men jag tror ändå att en klar majoritet av vallöftena kommer att infrias.

Däremot så är politiker om inte alltid så i alla fall väldigt ofta otydliga, tvetydiga, och diffusa i sina uttalanden, men det är något helt annat. Det problemet ligger dessutom till stor del i väljarna själva och deras godtrogenhet. Om en politiker får frågan ”Kommer ni att höja skatten under mandatperioden?” så kommer denne med största sannolikhet inte att svara ”Ja” eller ”Nej”. Anledningen till detta är att ett så tydligt svar som ja eller nej är en möjlig lögn. Eftersom man inte i förväg vet hur det ekonomiska läget kommer att se ut om ett par år kan man omöjligen ge ett definitivt svar på en sådan fråga. Politikerns svar blir sannolikt något i stil med ”Vi kommer att se till att hålla skattesatsen på en sådan nivå att vi kan trygga den gemensamma välfärden.”. Med det svaret har politikern inte sagt vare sig att skattesatsen ska höjas, sänkas, eller ligga kvar på nuvarande nivå, med andra ord, politikern har inte ljugit oavsett hur skattesatsen sedan förändras under mandatperiodens gång. Och dessa politikers försiktiga och otydliga uttalanden i syfte att säkerställa att de inte ljuger är det som väljarna – paradoxalt – ser som politikers ständiga lögner.

Äkta lögner är i politiken relativt ovanliga, och de som förekommer är som regel felaktig eller ohederlig användning av statistik. Äkta lögner av grövre art än så slutar ofta med att lögnaren försvinner ur politiken. Att vilja, välja, och prioritera, som det brukar sägas att politik är, är nämligen bara politikens ena sida, den sida som på engelska kallas för policy. Det finns en sida till av politiken, den sida som på engelska kallas för politics. Medan policy handlar om ersättningsnivåer, åtgärdspaket, och visioner, kort och gott politikens innehåll, handlar politics om det politiska spelet, om strategi och marknadsföring, och om hur budskap och åsikter kommuniceras till väljare såväl som till politiska allierade och rivaler. Och mer än något annat handlar politics om förtroende. Så länge man inte har något förtroende spelar det ingen roll hur bra strategi man har, hur starka politiska vänner man har, eller hur väl man lyckats bemästra sociala medier, man kommer ändå inte att vinna några val. Och något Håkan Juholt, Leila Freivalds, och Richard Nixon alla fått erfara är att politiskt förtroende är som korthus, det kräver tid och skicklighet att bygga upp, men det kan rasa på en sekund.

På tal om något helt annat, missa inte Hanne Kjöllers utmärkta ledare om föräldraskap och föräldrars attityder till skolväsendet idag.