Valteknisk samverkan för liberalismen

Igår skrev jag om några av de utmaningar den liberala partipolitiska rörelsen just nu står inför. Det handlar dels om att den liberala idérörelsen får allt sämre förankring i den liberala partipolitiska rörelsen och att de uttalat liberala partierna på flera punkter kapitulerat till förmån för socialdemokratin, dels om den liberala rörelsens interna splittring, och dels – och det här är måhända det mest akuta problemet – de liberala partiernas oförmåga att locka liberala väljare.

Enligt en undersökning som tankesmedjan FORES gjorde i somras svarar sex av tio svenskar ja på frågan ”uppfattar du dig som liberal?”. I en än färskare undersökning gjord av opinionsinstitutet Demoskop nu i början av oktober fick 1000 röstberättigade frågan ”En del människor har en politisk identitet. Är det något av följande du anser stämmer in på dig?”. 27% av de tillfrågade valde svarsalternativet liberal, det enda svarsalternativet som valdes av fler var inget av dem/vet ej. Ändå röstade mindre än 15% av väljarna på ett liberalt parti i årets val.

Tveklöst är det så att allianssamarbetet kostat Folkpartiet och Centerpartiet i väljarstöd, det är priset man har fått betala för makten. Därmed inte sagt att allianssamarbetet är eller har varit dåligt för de två partierna, åtminstone inte på kort sikt. För som sagt, man har fått ta del av den politiska makten och kunnat genomföra delar av sin politik, med resultatet att Sverige är ett betydligt liberalare land idag än för fyra år sedan.

På lång sikt kan Sveriges partipolitiskt engagerade liberaler dock inte fortsätta som nu, och för varje val fortsätta marginaliseras. Om man inte lyckas med utomordentligt bra valkampanjer så kommer man förr eller senare att bli så små att man inte får tillräckligt politiskt genomslag ens i regeringsställning för att ett fullskaligt allianssamarbete ska vara värt priset, åtminstone inte inför de val man ingår i regeringen.

Personligen så tror jag att de liberala partierna (läs Folkpartiet och Centerpartiet) måste återgå till att föra en mer traditionell liberal politik, och åter föra in begrepp som frihet, rättvisa, och öppenhet i debatten. Det är dock ett långsiktigt arbete som inte kommer att gå på en mandatperiod. I längden tror jag också att det vore bra om det gick att samla Sveriges liberala företrädare i ett enda parti, och förhoppningsvis därigenom även förmå samla Sveriges liberala väljares röster till ett enda parti. Socialdemokratin i Sverige har alltid företrätts av ett enda parti, och alltid – sånär som på det senaste decenniet – legat kring 40%. Moderaterna har genom sin förnyelse breddat sig politiskt och kommit att bli mer av ett allmänborgerligt alternativ, än som tidigare ett konservativt. Jag är övertygad om att det i Sverige finns utrymme för ett stort liberalt parti som är starkt och utmanar moderater och socialdemokrater om statsministerposten, och inte bara verkar som perifera stödpartier åt endera sidan.

Något Sveriges liberaler kan göra redan på kort sikt är dock att ingå en valteknisk samverkan för att öka sina mandat i riksdagen. En valteknisk samverkan innebär att flera partier i samband med mandatfördelningen i en folkvald församling, t ex riksdagen, räknar samman sina röster vid mandatfördelningen för att därigenom få fler mandat. Därefter delar partierna i fråga upp mandaten man tillsammans erövrat sinsemellan. Det svenska mandatfördelningssystemet är utformat så att det gynnar stora partier, varför valteknisk samverkan ofta är gynnsamt för mindre partier. Du kan läsa mer om den svenska mandatfördelningen här, och se vilka effekter olika valresultat och samverkansformer kan få för mandatfördelningen här. Valteknisk samverkan är vanligast i samband med kommunalval, den mest uppmärksammade valtekniska samverkan i samband med det här valet är sannolikt Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas samarbete i Värnamo, men det har använts i riksdagsval också, t ex 1985 då Centerpartiet och Kristdemokraterna samverkade. Som en direkt följd av det fick Alf Svensson plats i riksdagen, trots att Kristdemokraterna inte fick mer än 4% av rösterna i landet.

Folkpartiet och Centerpartiet fick i årets val 47 mandat tillsammans. Med valteknisk samverkan hade de fått 48 mandat. Hade dessutom Piratpartiet – som får sägas vara ett parti med en frihetlig och liberal grundsyn, och en liberal hållning i de få frågor de över huvud taget har en hållning – ingått i den valtekniska samverkan hade antalet erövrade mandat uppgått till 50. Den rimligaste inbördes mandatfördelningen hade inneburit att Folkpartiet fått 25 mandat (ett mer än nu), Centerpartiet 23 (samma som nu), och Piratpartiet 2 (2 fler än nu). Det skulle bli en vinst för samtliga inblandade. Piratpartiet som kommer in i riksdagen gör den största vinsten, Folkpartiet vinner på det då de får ett mandat till, och Centerpartiet och Folkpartiet vinner tillsammans på så vis att Piratpartiet – ett klart liberalare parti än Sverigedemokraterna – blir nya vågmästare, och genom att liberalismen blir starkare. Mandaten är ju ett nollsummespel, varför det kan vara av intresse att veta hur övriga partier skulle påverkas: Moderaterna och Socialdemokraterna som blir förlorarna skulle förlora två respektive fyra mandat, varav Piratpartiet skulle erhålla två, och Folkpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, och Miljöpartiet varsitt. Sverigedemokraterna behåller sitt enda mandat och är det enda partiet som inte erfar någon förändring.

Om möjligt tycker jag att FP, C, och PP bör ingå en valteknisk samverkan, allra helst tillsammans med Klassiskt liberala partiet och Liberaldemokraterna. KLP och Liberaldemokraterna är inte ens i närheten av att ta sig in i riksdagen, och inte ens med hjälp av den valtekniska samverkan jag föreslår är det rimligt att de får riksdagsmandat utifrån årets valresultat, men genom samverkan skulle de få utrymme i riksmedia på ett sätt de inte haft tidigare, och en vinst för dem såväl som för PP hade varit att människor som vill rösta på dem i högre grad skulle göra det, istället för som nu rösta på sitt andrahandsval eftersom vissa menar att det är bortkastat att rösta på ett parti som får mindre än 4% av rösterna. Den här valsamverkan som jag föreslår vore på kort sikt en seger för Folkpartiet, Centerpartiet, och Piratpartiet. På lång sikt vore det en jätteseger för liberalismen.