Till yttrandefrihetens (och Pavlinas) försvar!

Jag måste erkänna att det inte var utan förvåning som jag tidigare under dagen klickade mig in på Adam Cwejmans blogg och läste att Pavlina Ekdahl, vice ordförande i LUF Lund, under en längre tid fått utstå trakasserier och hot för sina politiska åsikter sedan hon flyttat in på den socialistiska Smålandsnationen. Mer om det går att läsa i Lundagård. Min förvåning – och en så sakteliga begynnande upprördhet – växer då jag på Pavlinas blogg läser hennes egen berättelse av det inträffade.

Nu såhär i efterhand förvånas jag över min egen förvåning, jag trodde inte att jag hade så höga tankar om socialister att jag skulle förvånas av det här förfarandet av dem. Grunden till min ursprungliga förvåning var att det handlade om just Pavlina Ekdahl. Pavlina är inte bara någon jag känner flyktigt till namn och utseende via ett fåtal möten genom LUF, utan någon jag genom åren lärt känna tämligen väl. Pavlina kommer ursprungligen ifrån Nässjö, inte långt ifrån Vetlanda, och då LUF-klubben LUF Höglandet startade lärde jag känna henne som kollega i styrelsen där. Därefter har vi gått på samma gymnasium samtidigt, och under 2009, då jag ännu var färsk som distriktsordförande för LUF Jönköping, var hon min vice ordförande och högra hand.

Pavlina är alltid glad och sprudlande, och en mer tolerant och vidsynt människa får man leta efter, något som väl bekräftas av det faktum att hon som liberal överhuvud taget kommer på tanken att flytta in i en socialistisk nation, och som behandlar alla, oavsett politisk färg och andra egenskaper, med lika stor respekt. Uppenbarligen gäller dock inte det omvända.

Att Smålands nation i Lund är uttalat socialistisk kan omöjligen få villkora de boendes högst privata politiska åsikter, lika lite som det vore acceptabelt att Expressen (som är en liberal tidning) nekade en sportjournalist anställning med hänvisning till dennes vänstersympatier.

Den situation Pavlina befinner sig i är faktiskt exakt densamma som den Lars Vilks befinner sig i, om än inte i samma omfattning. Deras rätt att uttrycka sina åsikter fritt försöker olika grupper, i Pavlinas fall extremvänstern och i Vilks fall våldsamma islamister, kraftigt att inskränka, eftersom de inte överensstämmer med deras egna. Båda har trakasserats och hotats, och Vilks har som bekant t o m blivit handgripligen överfallen. Pavlina skriver i sin blogg om de hot och trakasserier hon utsatts för, bland annat ett möte med två okända män som knackade på hennes dörr:

“De börjar gå på om att jag inte får bo på Smålands eftersom jag är ett liberalsvin som hindrar hederliga människor från att få boende här. De är väldigt hotfulla och extremt otrevliga.”

Hon beskriver också sina reaktioner på det här mötet:

“Jag är övertygad om att de kommer försöka göra något med mig och jag är jätterädd.”

Den här sortens förföljelse av människor med anledning av deras politiska ställningstaganden är i alla lägen oacceptabel. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen – “yttrandefriheten är precis lika hotad då människor skräms till tystnad, som då politiska krafter försöker sudda ut den ur lagboken.”

Pavlina avslutar sitt blogginlägg med några tänkvärda frågeställningar:

“Vad hände med solidariteten som så många vänstermänniskor pratar om? Vad hände med åsiktsfriheten?”

Avslutningsvis en uppmaning till Pavlina: Stå på dig, och var stark! Vi är många med dig!

Återigen förvånas jag över min egen ursprungliga förvåning…